I tio raka säsonger har det varit en är att bära den rödvita Örebrotröjan. I dagens hockey är det få förunnat att representera samma klubb under så lång tid och det är något som jag är otroligt stolt och tacksam över. För mig och min familj har Örebro blivit hemma och jag känner en stor glädje att jag har spelat min bästa hockey i staden som blivit mitt hem.

Det kommer kännas konstigt och sorgligt att inte dra på sig den rödvita tröjan igen. Det är trots allt med den på som jag har fått uppleva minnen för livet. Jag har tillsammans med Örebro Hockey fått göra en resa som har varit en otroligt häftig upplevelse. Mitt bästa minne tror jag de flesta vet vad det är. Att jag tillsammans med mina lagkamrater fick vara med och ta klubben upp i SHL säsongen 2012/13 är något jag kommer kunna bära med mig resten av livet. Det stöd vi har haft under alla dessa år är unikt och något som alla i Örebro ska känna en stolthet över. Jag kommer heller aldrig att glömma första slutspelet 2014/15. Hela Örebro andades verkligen hockey och Behrn Arena kokade som aldrig förr.

Örebro Hockey har blivit och kommer alltid vara klubben i mitt hjärta. Jag vill rikta det största tack till min kära familj, alla lagkamrater, ledare, alla i organisationen, publiken, partners och funktionärer för tio fantastiska år. Det har varit en ära att spela inför publiken här i Örebro. Fullsatt i stort sett varje match har varit en lyx för mig och mina lagkamrater. Klubben har tagit stora steg under de senaste åren och jag hoppas verkligen vi en vacker dag får fira SM-guldet på Stortorget.

Tillsist vill jag rikta ett speciellt tack till supporterföreningen 14-3. Tack för det arbete och engagemang som ni lägger ner match efter match. Jag lyfter på hatten, ni är guld värda.

Med många härliga minnen stänger jag nu ett kapitel och påbörjar ett nytt. Vad som händer härnäst får framtiden utvisa. Var rädda och ta hand om varandra i dessa speciella tider, kanske ses vi snart igen.

Tack för allt!