Han fick hockeyn med modersmjölken, är en av Örebro Hockeys mest lovande talanger och svarar på intervjufrågor som om han inte gjort något annat.
I den här påskintervjun berättar örebroaren Kalle Jellvert om varför Christoffer blev Kalle, vikten av att vara bäst i familjen och vem som är i stort behov av en rakapparat.
Läs också: "Han skulle göra succé som påskkärring"
Tjenare Kalle! Först och främst kan du väl berätta historien om varför du kallas för Kalle i stället för Christoffer som du hette i förnamn?
– Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan, många gånger är det i alla fall. Historien bakom varför jag kallas för Kalle är egentligen ganska enkel. När jag var liten så tyckte jag att Christoffer var för långt att skriva. Mitt mellannamn Kalle var betydligt lättare att stava samtidigt som min gammelfarfar hette så. Det är egentligen hela historien bakom namnet och numera är Kalle också mitt tilltalsnamn.
För snart två veckor sedan åkte Örebro ur slutspelet. Vi är nog många som egentligen bara vill glömma den där tunga lördagskvällen i Jönköping. Berättar om känslorna efter slutsignalen.
– Det är självklart att vi var oerhört besvikna över hur det såg ut i Kinnarps Arena. Vi får helt enkelt inte spela på det sättet i en direkt avgörande match, men samtidigt går det inte att gräva ner sig totalt. Känslan att åka ut i ett slutspel är ganska svår att beskriva, det känns som om att allt tar slut samtidigt som man innerst inne vet att det kommer en ny säsong.
– Vi är otroligt revanschsugna inför nästa säsong och jag vet att vi kommer att komma tillbaka starkare än någonsin. Vi måste se till att arbeta bort de djupa svackorna och bottennappen vi haft under säsongen. Vi vet att vi är ett bra lag som i våra bästa stunder kan slå alla lag i serien. Jag ser fram emot nästa säsong och jag vet hur otroligt revanschsugna grabbarna är. Vi kommer att slita häcken av oss under försäsongen för att komma så väl förberedda som möjligt till nästa säsong.
Följer du slutspelet något?
– Det gör jag absolut, det är alltid kul att se hur det går för de andra lagen. Det finns många bra lag i år och det är förhållandevis jämnt i toppen även om Skellefteå och Frölunda var starka i grundserien.
Vilka lag möts i finalen – och vem tar hem guldet?
– Svår fråga. Skellefteå tror jag absolut går till en final men det andra laget är mer svårtippat. Jag säger nog Linköping, de är svårslagna och tunga att möta men väl i en final tror jag att Skellefteå drar det längsta strået. Jag hoppas att det är vi som är där nästa år och får vi bara lite bättre ordning på alla delar i spelet så har vi absolut kapaciteten.
I början av maj väntar återsamling med spelartruppen inför försäsongen men fram till dess är det lediga dagar med egenträning som gäller.
– Måndagen efter att vi åkt ut träffade vi Mattias Mattsson (fystränare) och gick igenom upplägget fram till maj. Om hur vi ska bedriva den självständiga träningen på bästa sätt. Vi körde lite istester samma vecka för att se hur det såg ut.
– Den senaste veckan nu har vi varit helt lediga och då har jag försökt att bara koppla bort allt som har med hockey att göra. Under säsongen bor man nästan i hallen så det är skönt och nödvändigt att komma därifrån några veckor och få se andra miljöer. Det brukar gå några veckor sedan är längtan till hockeyn så pass stor att man näst intill hänger på låset till arenan igen.
Trots att Kalle tagit ett stort steg i utvecklingen under säsongen vet han precis vad som måste bli bättre om han ska ta nästa steg i karriären och etablera sig på den här nivån.
– Jag måste bli större och starkare. Fysiken är otroligt viktig inom hockeyn och jag behöver några kilo muskler till. I det stora hela är jag väldigt nöjd med min säsong och utveckling även om den började på sämsta tänkbara sätt med en knäskada som höll mig borta i två månader. Utlåningen till Vita Hästen gav mig massor med rutin och jag fick känna på skillnaden mellan junior- och seniorhockey. När jag återvände till Örebro var känslan att jag gjorde det som en bättre spelare vilket givetvis kändes väldigt bra. Nu i sommar gäller det att vara noga med kost och styrketräningen för att på så sätt bli både större och starkare.
Även om Kalle enligt sig själv behöver äta mer mat så är påskmaten inget som faller han i smaken.
– Jag är väl ingen större vän av påskmat om jag ska vara helt ärlig. Eller förresten, vad äter man på påsk? Jo, förresten det är lite samma som på jul va? Sill och sånt gillar jag inte. Det får bli potatis, köttbullar och prinskorv i så fall men i ärlighetens namn finns det saker som jag betydligt hellre äter. Det ska bli spännande att se vad föräldrarna bjuder på.
Familjen är något som Kalle väljer att framhålla som det allra viktigaste under påsken.
– Det ska bli jättekul att träffa alla igen. Det blir inte så ofta att man har tid att träffas annars. Alla har mer eller mindre fullt upp och under säsongen är det svårt att få till några längre träffar. Det gäller helt enkelt att passa på under högtider som jul, påsk och midsommar. Det är något speciellt med att komma hem till föräldrarna och få känna sig som barn igen, bara sjunka ner i soffan och njuta.
På frågan vad Kalle hoppas få i sitt påskägg säger han:
- Jag hoppas på en bil men det tror jag inte får plats i något ägg. Nej skämt åsido lite godis vore gott. Det blir inte så mycket skräpmat och godis under säsongen så den här helgen får man njuta lite extra tycker jag.
Om Kalle i stället skulle ge bort ett påskägg så vet han precis till vem och vad han i så fall skulle lägga i ägget.
- Emil Kåberg hade fått ett ägg med en fin rakapparat i. Jag vet inte om han äger en rakapparat men han behöver verkligen en. Det är hög tid att raka sig för gubben.
Inget skägg för din del?
- Jag sparar det till nästa år. Det ska bli ett rejält slutspelsskägg då är tanken.
Att finna ro i kropp och själ är viktigt enligt Kalle och också något som han värdesätter högt. Nu när han dessutom kan stoltsera som familjens bästa hockeyspelare kommer det bli en extra rofylld påsk menar Kalle.
– Farsan (Peter Jellvert) gjorde några matcher i ÖIK men det var länge sedan nu. Han fick sluta ganska tidigt på grund av skador. Min brorsa Simon gjorde några matcher för Örebro Hockey men det var i allsvenskan och i division 1 så jag måste nog säga att jag är bäst i familjen nu. Det är otroligt viktigt att sitta runt middagsbordet och känna att man är lite bättre än vad farsan och brorsan var/är.