Fjuss: "Mina sympatier finns självklart i Örebro"

Klicka här för att säkra dina platser till Örebro Hockey vs Malmö på onsdagen!

Vi ringde under tisdagsförmiddagen upp Peter, 50, för att höra lite mer om hur livet ser ut i dag – 13 år efter att han bestämde sig för att lägga skridskorna på hyllan. Dessutom gav "Fjuss" sin syn på onsdagens match mellan hans tidigare klubbar, Örebro Hockey och Malmö Redhawks.

Efter 47 omgångar ligger Örebro Hockey för tillfället på en tolfteplats i tabellen. Med sex poäng ner, och en match mindre spelad än Leksand närmast på kval. Vad är det som gör att spelat inte riktigt klaffat?

– Det har egentligen inte stämt från början av säsongen. Laget fick en dålig start och sedan dess har självförtroendet minskat successivt. Det är några spelare som inte lyckats ta klivet till nästa nivå och dessutom några värvningar som inte fallit helt väl ut. Nu gäller det bara att hänga kvar och ta nya tag nästa säsong.

Med ett förflutet i både Örebro och Malmö, vart finns sympatierna i morgon (läs onsdag)?

– Självklart Örebro. Jag är både född i staden och fostrad i klubben. Mina band är starka även till Malmö och Färjestad men när de möter Örebro finns det bara ett lag. Däremot så håller jag på dem när de möter alla andra lag i serien.

Vad gör du själv privat i dag?

– Jag arbetar som asfaltsläggare, vilket innebär att jag är ledig från mitten av december fram till i början av april. 2009 flyttade jag hem till Örebro igen då jag tillsammans med min sambo köpte ett hus i Marieberg. Nu verkar det tyvärr som att flyttlasset snart går igen, då kommunen köpt huset och ska bygga en terminal där. Vi blir dock kvar i Örebro då både jag och min sambo har våra rötter här. – Annars är min stora passion i livet bilar, motorcyklar och båtar. Vi har i och med försäljningen av huset köpt en industritomt som jag hoppas kunna använda till just detta intresse. Jag har under åren knutit mycket kontakter inom branschen och förhoppningsvis kan det bli mer än ett intresse i framtiden.

Vart kommer namnet "Fjuss" ifrån?

– Det kommer från fritidshemmet på Brunnskolan när jag var i 7-8-årsåldern. Det var en fröken som tyckte att jag var lik någon figur och sedan blev namnet vridet på något sätt. Dessutom så var vi fem killar som hette Peter när jag började i hockeyskolan och därför blev det Fjuss även där. På den vägen är det.

Hur ser din relation ut till hockeyn i dag?

– Jag kollar på alla matcher jag kan. Är jag inte bortrest så är jag på plats i Behrn Arena så mycket det bara går. Mitt hockeyintresse är fortfarande stort och det är väldigt trevligt att vara på plats och kika på matcherna. Det är lite roligt att man har haft en relation på ett eller annat sätt till samtliga tränare som varit här de senaste åren. Både Petri Liimatainen och Niklas Sundblad känner jag sedan tidigare. Petri och jag har dessutom kamperat ihop i både Malmö och utomlands. – Emil (Kåberg) och jag umgås mycket privat i och med våra intressen för motorer. Annars är det lite veteranhockey. Vi är några gamla spelare från Färjestad som träffas några gånger per år och lirar. Ibland händer det också att någon gammal lagkompis tröja hissas och då brukar det bli lite festligheter i samband med detta. Senast var det Mats Lusth tröja som hissades i Malmö för någon månad sedan.

Saknar du livet som aktiv?

– Ja, det måste jag säga att jag gör. Adrenalinet som man fick i de stora matcherna är väldigt svårt att få på annat håll. Nu tränar jag ju en del och spelar hockeybockey ett par gånger i veckan men det är klart att det inte blir på samma sätt. Känslan av att spela stora matcher och vinna tillsammans med sina lagkompisar är nog något som man kommer att sakna hela livet.

Är motorintresset ett sätt att försöka hitta adrenalinet på annat håll?

– Så är det utan tvekan. Får jag nys om en bil, antingen till mig själv eller någon annan så går jag igång på alla cylindrar. Det är en väldigt speciell känsla att få hem en bil eller några delar som man letat efter.

Enligt sidan Eliteprospects vägde du 95 kg under din aktiva karriär. Har du lyckats behålla sin matchvikt sedan dess?

– Det har jag faktiskt. Jag har till och med varit nere på 91-92 kg och vänt. Jag brukar dock ligga runt 95-96 kg. Under karriären vägde jag som mest 103 kg och det är klart att det inte är lika mycket muskler på kroppen nu för tiden. Jag måste dock säga att jag har lite tur som inte har så lätt att lägga på mig och till skillnad mot många andra kunnat hålla vikten även efter karriären.

Hur har hockeyn förändrats sedan du var aktiv på 80, 90 och början av 00-talet?

– Jag hade tur som fick spela i så många år och hann därmed uppleva hela förändringen. Från att i början av min karriär bara spela för att det var roligt till att de sista tio åren vara professionell och helt kunna leva på ishockeyn. Egentligen har allting förändrats sedan dess och vi var några som pratade om det nu senast när Mats Lusth tröja blev hissad. 90-talet var nog det optimala årtiondet att spela eftersom att det gick att kombinera seriositet och samtidigt ha roligt. – Jag tycker inte riktigt att jag ser samma glädje längre, det har blivit lite för professionellt. Du måste ha tid för annat än hockeyn med. Det har blivit alldeles för mycket med agenter och hela den biten. När jag spelade så visste du att i de flesta fall är det precis samma trupp i början som i slutet av en säsong. Nu för tiden är det många spelare som är på tok för bekväma och får de inte speltid i sin nuvarande klubb så ringer de genast sin agent och det bär istället av till nästa anhalt.

På isen då?

– Det går väldigt mycket snabbare i dag och spelarna är mycket bättre tränade. När jag spelade så byggde vi mer muskler och det var ett helt annat fysiskt spel. De smällar som blir i dag handlar i mångt och mycket om att spelarna har så pass hög fart att de inte hinner stanna. Hade jag spelat i dag så hade det nog varit svårt att hänga med på isen och jag hade nog varit utvisad för det mesta. När jag var i Malmö så var vi exempelvis sex backar som alla vägde i trakten av 100 kg, det hade inte funkat som det ser ut nu.

Är det för lite fysiskt spel i dagens hockey?

– Det är en väldigt stor fråga det här med domare och deras nivåer. Min åsikt är att man måste få tackla även om det i vissa fall rör sig om ganska hårda tacklingar. Befinner du dig på isen så har du en skyldighet att vara beredd och skydda dig. Så länge det inte handlar om fula tacklingar så är kroppskontakt en stor del av spelet.

Vad säger du om den otroliga resa Örebro Hockey gjort de senaste åren?

– Den har varit klockren. Från att sitta i långkalsonger och frysa på läktaren till att kunna sätta sig i en varm soffa med en kall öl. Varumärket Örebro Hockey är otroligt starkt och här i länet finns det ingenting som ens är i närheten. Men det är nu det tuffa börjar. Det kommer alltid en svacka efter några år och nu gäller det att fortsätta behålla publiken på läktaren och ta klubben till nästa nivå.

Vad tror du är den största faktorn till att klubben lyckats att ta det här klivet?

– Det finns framförallt en, utan "Mozarts" trygghet och sätt att vara på hade den här resan varit omöjlig. Mozart har väl snart varit på varenda position i den här klubben. Det går inte heller att underskatta vilken betydelse Mikael Fahlander haft. Utan hans pengar och i det viktiga läge han kom in i klubben så hade man inte varit vad man är i dag. På isen är det givetvis Henrik Löwdahl som betytt mest för klubben.