Med ett självförtroende på topp åkte dalmasarna ner till Örebro för att bärga sin elfte raka seger. Moras tränare, Harald Lückner, varnade dock innan matchen för att Örebro var bra och ska respekteras. Man kan lugnt säga att Harald Lückner fick absolut rätt på den punkten. Örebro är väldigt bra och måste respekteras av alla lag.

I och med Örebros seger med 2-1 är Moras segersvit därmed bruten. Örebro har istället inlett sin en egen segersvit. Detta var den tredje raka segern för det rödvita laget, egentligen femte om man räknar resultatet i Karlskoga från när matchen startades om för andra gången.

På väg till hallen förberedde jag mig på en riktigt kall upplevelse, men någon kyla spred sig aldrig denna kväll, bara värme. Snålblåsten som ven med ca 20 gradig kyla runt ishallen värmdes upp av intensiteten som spred sig från den spelglädje som Örebrospelarna visade på isen. Trots att man möter Allsvenskans kanske vassaste lag just nu, spelade man helt respektlöst och verkligen gav allt i alla situationer. Den kylslagenhet som jag var förberedd på hade förvandlas till pur värme när man med ett stort leende lämnade hallen vid halv tio tiden.

Vi hade tre perioder med tre skilda matchbilder. Den första perioden är en mycket bra Örebroperiod där Örebro hinner trycka in ledningsmålet innan domaren bestämmer sig för att blanda sig i leken på ett högst onödigt sätt. Nivån förändras och från den 7 minuten spelas matchen i numerära överlägen fram till 18 minuten då han tar en paus på 50 sekunder innan han avslutar med att plocka ut Löwdahl. Men trots att det är ryckigt att omvartannat spela BP och PP, så genomför Örebro detta på ett mycket bra sätt.

Den andra perioden har två ansikten, före och efter timeouten. Moraspelarna trampar inledningsvis igång ett rejält tempo, samtidigt som Örebro sjunker allt för djupt i eget zon. Pressen mot Örebrokassen är enorm och på läktaren börjar vi på vår bänkrad efterlysa en timeout redan efter 6-7 minuter. Den dröjer dock till 11.11. Under den här perioden är det dock inget fel på offerviljan bland de tillbakapressade spelarna. Men känslan är att det aldrig kan hålla i längden. Men Pisar tycktes inte förstå sådant. Pisar radar upp räddningar och har en sagolik förmåga att läsa spelet och hela tiden täppa till luckorna vid snabba sidledsförflyttningar.

Efter time-outen så flyttar Örebro återigen upp sina positioner. Först att göra det är fjärdeformationen med Gräsberg, Sill och Alma som fram till halva matchen varit en av de mest dominanta kedjorna. Väl i anfallszon tar nästa femma över, Matzka, Strömberg och Ratislav som fullföljer trycket så bra att vi belönas med en Mora utvisning och plötsligt börjar matchbilden åter svänga över till Örebrofavör.

I sista perioden kommer Örebro ut och trycker tillbaka Mora rejält. Vid ett flertal tillfällen är man nära att rycka i målprotokollet men istället är det Mora som i en kontring efter lite drygt fem minuter tillåts göra 1-1 efter ett missförstånd där Pisar med pucken bakom mål inte såg Filander strax bakom sig, utan istället föser iväg pucken längs sargrundeln. Varpå en Moraspelare fångar upp den och inlder ett nytt anfall mot mål, där pucken trycks in under viss kalabalik i målgården.

Men istället för att bli ängsliga så fortsätter Örebro med sitt positiva spel. När Strömberg har en lekstund någon minut senare i Moras zon och hittar en fri framstormandes Kurtz som trycker in 2-1, känns det oerhört rättvist och logiskt.

Under resten av perioden fortsätter att Örebro att trycka på medan Mora får ägna sig åt kontringar. Men Moras kontringar är stundtals både vassa och farliga. Men längst bak har vi kanske Örebro Hockeys bästa målvakt någonsin. Pisar är så vansinnigt bra att jag är helt övertygad om att han även skulle klara av att bli en matchhjälte i det slovakiska landslaget.

Jag skrev ”Pisar for President” efter hans andra match och jag tror ingen säger emot mig om jag upprepar dem orden ikväll. Med Pisars grymma insatser i målet har vi fått den avgörande vikten i vågskålen som kommer göra att den väger över på Örebros sida i många matcher framöver. Faktum är att jag är inte alls säker på att de 14 poäng vi har upp till Playoff kommer vara mycket mer än 6-7 poäng om en 7-8 matcher. Jag tror vi Örebroare har en mycket trevlig avslutning på serien att se fram emot.

Om Pisar var spelarnas president måste jag ge en stor eloge till läktarens president, Anders Nordström, som verkade finnas överallt ikväll. Först ser jag han ståendes mitt i klacken och försöker dra igång klacken med ramsor. När jag en stund senare blickar snett nedåt höger, så sitter han plötsligt på sittplats och drar igång hela långsidan. Flera sådana eldsjälar och stämningen på läktaren kommer att växa i takt med att Örebro även börjar visa framfötterna på isen.

Till sist måste jag bara nämna att klacken och hela hallen skötte sig exemplariskt när Tobias Kallin i Mora på något sätt skadade sig och blödde ymnigt efter att ha rätt fult tryck in Alma i sargen. Inledningsvis var man rätt förbannad över att mangling av Almas huvud mot sargen varken var snygg eller renderade en utvisning, men när alla noterade att Morakillen låg kvar samtidigt som Alma reste sig så tystnade alla omedelbart och de obligatoriska applåderna följde när Kallin reste sig och leddes av planen. Jag tror faktiskt att vi för sista gången hört nidramsor mot skadade spelare i vår egen hall.

Tack Örebro för en fantastiskt kväll och en värdig avslutning på ett fantastiskt hockeyår för oss närkingar. Tack även alla som under året kommit till hallen och stöttat Örebro Hockey och jag hoppas att alla och ännu fler kommer tillbaka under 2010 och gör det året till ett ännu bättre år än det vi precis fått uppleva.

Gott Nytt År alla och se till att skumpan flödar rikligt imorgon!!!!

Skriv ut

Tipsa en vän