Period 1:

Period 2:

Period 3:

Skott: 30-32 (8-12, 18-14, 4-6)
Utvisningar: 16-8 (6-2, 6-6, 6-0)
Domare: Mikael Holm
Publik: 1326

Alldeles för många Örebroare gick miste om den fantastiska föreställning som Örebro Hockey bjöd de 1326 personer på i betongbunkern idag. Under långa stunder var det propagandahockey i den högre skolan som vi på läktaren fick njuta av, där Örebro på ett mycket tydligt sätt gick in och visade att man inte hade några andra intentioner än att vinna matchen. Carl Johan Bergman, reporter på Dalarnas Tidning sa innan matchen att teoretiskt ska Örebro inte kunna vinna matchen mot Mora. Går det att ha mer fel?

Örebro öppnade matchen lika energiskt som mot AIK. Efter ett snabbt byte av första femman skickar vi in andrafemman med Orrsten, Lihagen och Adolfsson som ”backas” upp av Filander och Täng. Tekningen i offensiv zon vinns, och närkingarna naglar sig fast i Moras zon. Mora är rejält tillbakapressade när Täng ger Örebro samma drömstart som mot AIK.

När sedan Conny drar på sig en hooking, efter att ha lagt klubban runt magen på en Morakille som givetvis nyper fast den med armen är tvåminutraren lika självklar som onödig. Mora gör givetvis 1-1 och jag är nog inte den enda som får en otäck deja vu känsla från AIK matchen. Med idag ville Örebro annorlunda, med kraft och med fysik så släpper man inte in Mora utan istället revanscherar Conny sig på allra bästa sätt efter 7 minuter och ger Örebro en välförtjänt ledning.

Den andra perioden inleds i ett rasande tempo och med så mycket hockeygodis att till och med Harald Lückner måste ha njutit lite, även om det i hans synvinkel kanske var fel lag som stod för propagandahockeyn.

Jonasén öppnar upp målskyttet i andra perioden efter två minuter med trycka in 3-1 pucken bakom Lars Johansson i Moramålet. Jonasén gör det med så mycket vilja att det lär ha ångat ur öronen på han när han återvände till båset för en sedvanliga ”high five” med hela laget. Starten gav hela Örebro massor av energi och under 13 minuter är det bara ett lag på isen.

När 3 minuter och 18 sekunder gått drar Håkan Bogg i Mora på sig en utvisning. Örebro etablerar direkt ett mycket bra PP och efter ett långt tryck i anfallszonen försöker Mora rensa undan. Pucken stoppas dock av Orrsten på blå linje som direkt serverar den till Lihagen, som skär in framför målet från vänster, åker diagonalt med målvakten som följer med. Men istället för att avsluta som alla väntar sig inklusive Moramålvakten, lägger han den bakåt bakom ryggen till Conny som enkelt rakar in sitt andra och Örebros fjärde mål. (Detta enligt den officella statistiken, själv tyckte jag det var Conny som la passet bakom ryggen, men jag kan ju ha fel...)

Det femte målet som jag trodde skulle bli det avgörande målet, är också riktigt snyggt.

I ett tre mot två anfall kommer Sill, Jonasén och DC i full fart. DC går in i zon på vänsterkanten och drar med sig en back. Jonasén stormar mot mål och drar på sig uppmärksamheten från den andra backen. Släpande strax bakom kommer Sill, som självklart får pucken av DC. Sills slagskott rakt upp i nättaket får taket att lyfta i hallen.

När Jonas ”Sill” Karlsson hade dundrat in 5-1, började jag förbereda mig för att jag skulle få sitta tillbakalutad i sista perioden och bara njuta. Den känslan kunde inte ha varit mer farlig att få, jag tror nämligen att några i laget också började att bli självsäkra i överkant.

Karnevalsstämningen i hallen sattes i halsen under två ödesdigra minuter. Sturska av framgången släpper vi lite på vårt strikta försvarsspel och blir övermodiga. Matchbilden förvandlas snabbt från systematiskt Örebropress till böljande Hawaiispel. Under dessa två minuter av böljande spel har Örebro två riktigt bra chanser där Jonasén insidan av stolpen är närmast. Mora har tre chanser och sätter alla tre.

Plötsligt är det 5-4…

Men liksom i kvalet i våras så visar Örebro upp en mental styrka och vilja som kommer att vara en mycket viktig ingrediens i den kommande serien. Örebro stryper matchen med ett tillknäppt spel under den resterande delen av matchen, detta trots att domaren gör sitt bästa med att hitta Örebroutvisningar i sista perioden. Matzka åker ut för en slashing som var väldigt tveksam. Täng och en Morakille grabbar tag i varandra i kampen att komma först till Örebromålet och Täng åker ut. Mark Owuya åker ut för en tripping i en stökig situation.

Men Örebro var det bättre laget och gör en mycket stabil insats i sista perioden där Mora aldrig egentligen var nära att kvittera.

Det förlösande sjätte och helt avgörande målet kommer helt logiskt efter en mycket stabil och tillknäppt sista period. Kurtz lägger pucken i öppen bur efter att ha passerat egen blå på väg mot mittlinjen med bara 12 sekunder kvar. Därmed ger han oss i publiken en sista chans att med ett målvrål, förstöra det lilla vi hade kvar av rösten.

Hesa och nöjda konstaterar vi att Örebro 2009/2010 definitivt har ett lag som har alla möjligheter att klara av målsättningen att etablera oss i HockeyAllsvenskan.

Förutom ett klockrent spel med rakbladsvässa i avsluten måste jag också få ge beröm för att man på ett betydligt bättre sätt tar för sig runt sargerna och smäller på när möjlighet ges. Idag vinner vi 80 % av närkamperna vilket givetvis är en stor anledning till att vi också är överlägsna i matchen.

Det finns oerhört många som gör en bra match idag, men jag vill ändå plussa lite extra för Lihagen som jag tycker är helt lysande. Trollgubben Conny Strömberg får priset som matchens lirare och visar ännu en gång att han kommer att ligga i topp i årets skytteliga.

I fjärde femman, gör Gräsberg sin bästa match hittills och visar upp en kampvilja som överglänser de flesta, även Alma i den femman gör tydligt att formkurvan är på uppåtgående. Kung Löwdahl visar tydligt varför han är center i förstafemman, han är lugn, majestätisk och en härförare av rang!

Samtliga backar gör en stabil insats, där vi kanske går bort oss tre-fyra gånger i matchen. Men att spela 60 minuter i högt tempo utan misstag, är knappt möjligt.

Egentligen skulle man kunna nämna alla spelare, men jag nöjer mig med dessa!