Örebro HK - Växjö Lakers HC 3-2 (0-1, 1-0, 2-1)

Period 1:
0-1 Robert Rosén (Christian Magnusson, Johan Andersson)

Period 2:
1-1 Jonas Almqvist (Conny Strömberg)

Period 3:
2-1 Robin Olsson (Fredrik Orrsten, Jonas Almqvist)
2-2 Josh Macnevin (Johan Andersson)
3-2 Henrik Löwdahl (Conny Strömberg)

Skott: 25-28 (8-12, 8-7, 9-9)
Utv: Örebro 37 min - Växjö 22 min
Domare: Mikael Sjöqvist
Publik: 1209 st.

Period 1:
Örebro öppnar friskt och offensivt, men har inte den där riktiga skärpan utan misstag och småslarv ger Växjö konstant farliga lägen. Fram till 8.05 räddar Lubos oss. Men när vi tappar pucken bakom mål och pucken snabbt spelas fram till en fri Rosen så kan inte ens Lubos rädda oss. Växjö tar ledning och initiativet. Från målet och fram till den 14.e minuten ser det tyvärr lite virrigt ut när Örebro tvingas försvara sig. Under de sista fem minuterna lyfter sig Örebro och avslutar perioden mestadels i Växjös zon. Närmast kvittering kommer Kristofferson som mitt framför målet är riktigt nära att få in pucken, men den fastnar på tåspetsen på växjömålisen.
Örebro får avsluta sista 30 sekunderna i PP.

Period 2:
Örebro inleder perioden i ett PP där man rätt omgående etablerar ett tryck i växjös zon. Trycket ligger är effektivt utan att de riktigt farliga chanserna skapas. Efter dryga minuten ges Örebro möjlighet att spela 5 mot 3 i 22 sekunder, men en förlorad tekning gör att möjligheten snabbt rinner iväg.

Vid 3.40 prickskjuter Adolfsson i ribban, klangen genljuder retligt i hallen. Örebros offensiv håller i sig i fem minuter då Växjö växlar upp och skapar en hel del farligheter. Men slarvet från första är helt klart minimerat och de gånger Växjö kommer till står en omutlig Pisar och plockar ned puckarna.

9.41 är det dags för Strömberg show, med en halv snurrfint, får han backen åt ena hållet och sig självåt andra, det tillfälliga utrymmet utnyttjar han till att servera Alma en macka som han direktskjuter via målvakten in i mål.

Efter målet känns det som om såväl tempot som intensiteten växlas upp. Spelvändningar avlöser varandra och skärmytslingarna blir allt hetare. I sista spelminuten får Växjö straff när Kristoffersson (tror jag) kastar klubban och bryter ett friläge.

Men Lubos Pisar är som vanligt helt fantastisk i målet och avvärjer straffen utan några större problem.

Perioden slutar 1-1

Period 2:
Kvällens sista akt inleds jämnt. Första PP går till Örebro när Orren dras ner i hörnet. Dock passerar två minuter utan något ledningsmål. Samma Orren är riktigt nära att placera in pucken mellan benskydden på växjömålvakten. Detta när han stjäl pucken vid blå och kommer fri in från en rätt tight vinkel. Matchen blir allt hetare för varje minut som går och det delas ut en hel del fula efterslängar och tjuvnyp längs sargerna. Man tycker sig kunna skönja att smålänningarna är lite mer slitna halvvägs in i tredje perioden. Samtidigt som Örebtospelarna tycks brinna av energi.

När klockan tickar förbi den nionde minuten inleds den avgörande delen av marchen. Firma Löwdahl, Alma och Strömberg drar igång ett anfall som sllutar med att Växjö tvingas brotta ner Löwdahl som är på väg fram not mål.

Örebro etablerar ett stabilt PP och när matchklockan visar 11.18 dundrar Robin Olsson in ett stenhårt slagskott från blå. 2-1 till Örebro och Janne Karlsson tränaren i Växjö blir så ilsken att han med full kraft kastar in sitt anteckningsblock på isen. Tur för honom att blocket inte träffade någon domare, även om en linjedomare inte var helt långt borta. Årets skandal kunde ha fått en repris, eller så väljer vi att leva med att tränare visar sina känslor under matchen. Jag själv väljer det sistnämnda. En annan som visade känslor var Peter Andersson som fick lämna båset med tre minuter kvar. Apropå känslor så vädrade även publiken sina känslor inför domaren. Känslor som bäst kan liknas vid en lynchmobb...

Nog om känslor och tillbaka till matchen. Örebro har tidigare visat sig sårbara strax efter mål. Så också denna gång. Knappt två minuter senare får Växjö stå och prickskjuta två gånger om, på det andra skottet kvitteras Örebros ledning.

Men händer knyts och glöden i ögonen på Örebrospelarna brinner till. HockeyAllsvenskans hetaste kedja byts in och hittar sina positioner. Strömber med pucken bakom mål Löwdahl och Alma cirklande framför mål. Utgången är lika given som att ismaskinen kommer in i varje periodpaus. Löwdahl trycker in 3-2 och taket lyfter nästan när publiken unisont höjer sina armar i skyn och vrålar ut sin glädje.

Sista 6 minuterna blir en jakt för kvittering för Växjö, men jakten blir resultatlös och det mest minnesvärda är Mackans dribbelshow i växjös zon. Mackan får åka till båset ackompanjerat av stående ovationer.

Inte ens när Löwdahl blir utvisad med dryga minuten kvar lyckas Växjö komma till. Örebro avslutar starkt och stabilt och säkrar 3 viktiga poäng i jakten på lagen ovanför.

Matchen gick från intetsägande till fenomenal, från tafatt till handlingskraftig. Örebro inledde i och för sig offensivt, men det fanns ingen riktig energi i anfallen. Istället för en avgörande pass framåt tappades istället pucken bakåt. Symptomatisk för inledningen var när Örebros bästa back plötsligt dribblar inte en gång utan flera gånger som sista spelare. Pisar räddade dock honom och hela Örebro under denna period.

Den intensitet vi såg mot Västerås var plötsligt utbytt mot någon form av ”går det så går det” hockey. Det ska sägas att Växjö inte var så mycket bättre. Man hade ruskigt svårt att dra nytta av alla lägen det bjöds på.

När kaffet intogs efter den första periodpausen, var väl hockeyupplevelsen rätt ljummen om jag ska vara helt ärlig.

I den andra perioden inleddes scenförändringen, man såg hur spelarna började hitta sina positioner. Det rena slarvet gick från relativt vanligt till ovanligt. Istället ökades tempot i matchen och spelet gick över till en böljande hockey med ständiga spelvändningar. Publiken kastades allt för ofta mellan hopp och förtvivlan i takt med att två mot en lägena bytte av varandra. Men även om spelet kanske inte motsvarade tränarnas drömscenario av en matchbild, så hade publikfrieriet startat.

I sista perioden lade spelarna på två ingredienser till, aggressivitet och intensitet. Plötsligt fanns alla beståndsdelar för en fantastisk hockeyupplevelse inklusive en publik som gav sig hän och verkligen visade sina känslor. Bredvid mig idag satt Nerikes Allehandas vd, Ulf Johansson. En inte helt van besökare i hallen, men han liksom alla andra levde verkligen in sig i matchen och reagerade instinktivt på såväl felaktiga domslut såsom härliga smörpassningar och dribbelnummer.

Glöden som Örebros spelare visar i den tredje perioden är det som avgör matchen. I sportens värld slår ofta motivation klass. Ikväll visade de rödvita att jakten på lagen ovanför på intet sätt lagts ner. Samtidigt som Växjöspelarna började se aningen slitna ut så växte Örebrospelarna för varje minut som passerade i sista perioden. Örebro var absolut inte överlägsna men skillnaden mellan Växjös frustrerade efterslängar och Örebros galna offervilja är det som skiljer vinnarlaget från förlorarlaget ikväll.

Självklart ställde jag frågan till Ulf Johansson efter matchen vad han tyckte om upplevelsen och matchen. Med ett stort leende kom svaret snabbt och var lika kort som kärnfullt, ”IMPONERANDE”.

Matchens lirare i Örebro blev Lubos Pisar som fortsätter att vara helt fenomenal i målet. Jag har sagt det förut och jag måste säga det igen. En bättre målvakt har Örebro aldrig haft.

Lirarna med stor L, Löwdahl, Conny och Alma är inblandade i Örebro samtliga mål. Det första gör Alma med assist från Strömberg. Det andra får Alma en andra ass på, även om det är Orrsten som fintar skott och lägger bak den till Robin som smäller in pucken i nätmaskorna. Det tredje och avgörande målet gör Löwdahl och återigen är det Conny som hittar luckan och assisterar med ett avgörande pass.

Kedjan är en matchvinnartrio som kommer att fortsätta att avgöra matcher. Nästa lag att snurra upp blir Malmö på bortaplan, en uppgift som förra gången blev för svår men som på intet sätt är omöjlig.

I protokollet vill jag också skriva in ett stort lass med beröm till Kristoffersson som får både ärliga och oärliga smällar under hela matchen, men som alltid reser sig upp och utan att bli grinig smäller tillbaka på ett föredömligt sätt. En oöm spelare som göra motståndarna rejält ömma.

En sista eloge måste delasut till klacken, 14-3 som gör ett fenomenalt arbete och ser till att stämningen är på topp i hallen. Tack för en snygg halsduk, eller tack och tack, den förtjänade jag som nybliven medlem i fjortontre….

Patrik Vincent
Webbredaktör

Skriv ut

Tipsa en vän